Jagstärkande samtal

När patienten erbjuds samtal som del i behandling kan det stanna vid ett eller ett par konsulterande samtal som kan vara nog så verksamt. Det kan även efter några utredande konsultationer leda till en strukturerad kontinuerlig samtalskontakt som sträcker sig över kortare eller längre tid, där fokus är att stärka och utveckla de jagresurser personen som ska hjälpas har.

Psykiska symtom kan visserligen bero på olösta inre konflikter och kriser tidigt i livet som bearbetats dåligt eller inte alls. Det innebär inte att man i jagstärkande samtal med hjälp av tolkningar medvetandegör de omedvetna känslor och erfarenheter som bidragit till patientens symtom, som fallet är vid insiktsorienterad psykoterapi. Fokus är här de inre och yttre hinder för återvunnen psykisk hälsa som patienten själv är medveten om alternativt själv kan formulera efterhand.

Jagresurser betecknar de funktioner individen sedan födseln utvecklat för att hantera sin situation och centralt här är försvarsstrukturen, vilket kan användas som beteckning på de psykologiska mekanismer som hjälper individen att handskas med starka känslor och ångestskapande fantasier. När en individ drabbas av psykisk ohälsa, vilket kan ske sekundsnabbt vid en kris eller i en längre process som vid utmattningsdepression, sviktar dessa psykologiska försvarsmekanismer på grund av alltför stark påfrestning. I den situationen är det vanligt att symtom i form av exempelvis ångest, koncentrationssvårigheter och olika kroppsliga sensationer uppstår.

En grundläggande åtgärd i jagstärkande samtal är att erbjuda patienten en möjlighet att uttrycka det hon/han upplever och uppfattar. Att få sätta ord på kaotiska och kanske skrämmande upplevelser innebär att de blir mer konkreta och därigenom mer hanterbara. Förutom att patienten till en annan människa kan dela med sig av sina ångestskapande tankar och upplevelser och därmed uppnå en viss lättnad, kan hon/han från den som lyssnar få tillbaka det i en mer strukturerad form.

Denna form av lyssnande, där den som lyssnar på ett härbärgerande och icke skuldbeläggande sätt tar emot det patienten förmedlar och inte dras med och grips av samma oro som patienten själv har, sker visserligen i varje god relation, men i detta sammanhang är det en beteckning för det professionella samtalet på psykodynamisk grund. Den som lyssnar kan hjälpa patienten att se sådant som för patienten i förstone ter sig obegripligt och därför provocerande, går att förklara utifrån kunskap som patienten själv besitter, men kanske ännu inte formulerat medvetet i aktuell situation.

Den som lyssnar kan hjälpa patienten att utifrån tidigare erfarenheter dra slutsatser om vad som är rimligt och vad som inte är rimligt och inte minst, vad som går att ändra på och vad som inte går att ändra på. En specifik och väldefinierad jagstärkande hållning går även ut på att mycket konsekvent visa individen att hon eller han vid varje tidpunkt har att välja mellan olika förhållningssätt. Genom att tillsammans granska fördelarna med det ena och det andra förhållningssättet och därefter nackdelarna blir det klarare för patienten vad som är mest rätt för hans/hennes genuina jag.

*Beteckningen jagstärkande samtal används här i den mening som formulerats av Sonja Levander, leg psykolog och psykoanalytiker (Läkartidningen 05/1979).

Texten ovan är ett utdrag från ett pågående uppsatsarbete av Lisa Svahn, ”Varav hjärtat är fyllt talar munnen, men vem lyssnar?”. Om samtalsbehandling vid hjärtinfarkt och dess förstadier.

Använd gärna texten, men glömt inte ange källan. Synpunkter på texten är varmt välkomna: lisa.svahn@svahnkonsult.se